Livet på landet – del 2

Jag har inte varit så bra på att uppdatera bloggen (som vanligt), men jag har en god ursäkt. Jag har inte haft tid. Eller nej, där ljög jag. Jag har inte haft något att berätta. Eller jo, det har jag ju haft.

Jag förstår ju att ni alla trodde att den där spindeln hade käkat upp mig, och det var inte för lack of trying liksom, men jag vann den kampen. Nu är det istället två stora spindlar som hänger uppe i hörnet på toaletten, men vi tog ett snack. Jag försökte förklara att så länge de håller sig där uppe så har jag inga problem. De gjorde det sedan väldigt tydligt att det inte är jag som bestämmer detta. Så, jag har slutat gå på toa helt enkelt, det är kanske inte den mest optimala lösningen, men, nej, det finns inte mer att tillägga.

Denna helgen har varit händelserik. Det har varit inflyttningsfest med quiz, som tydligen var för svårt. Personligen tyckte jag att det var alldeles för lätt, men så kan det ju vara. Kaffemaskinen har gått på helvarv med bjudebönorna. 

Men det är avslutningen som jag vill prata om, avslutningen gott folk. Jag börjar med en bild.

Jag funderar först och främst på att starta brevkurser för folk som vill lära sig teckna, jag tycker själv att jag har utvecklats mycket genom åren och skulle kunna tänka mig att göra en karriär inom teckningskurser. Är det någon som är intresserad så hör bara av er.

För det andra så undrar jag varför det ser ut som att en av personerna försöker dränka en av de andra personerna? Och då tänker ni personer? Dränka? Var är människorna och vattnet i den bilden. Då skulle jag säga att ni inte förstår er på abstrakt konst och att jag faktiskt har teckningskurser och är väldigt framgångsrik inom detta fält.

Vad bilden handlar om är kvällen. Efter en superb söndagsmiddag (med efterrätt!) så var det dags för ett gemensamt dopp i jacuzzin. Så, dimman rullar in över fältet, man sjunker ner i 38-gradigt vatten och njuter av konversation under skymningen. En stund senare var jag helt själv i jacuzzin, jag tror inte att det var något jag sade utan bara att det var dags att påbörja kvällningen. Men jag satt där i alla fall och lutade mig tillbaka, tittade mot stjärnorna och såg ett stjärnfall, jag tänkte då att jag har hittat rätt plats på jorden att bo på.

Så del 2 innehåller inga skräckscenarion, inga attackerande spindlar, utan bara en stor och djup suck över hur skönt livet är just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s