Kräftor och ”fin”-mat

Så, jag äter numera kräftor. Alltså skalar dem, doppar dem i aioli och äter dem. Det har varit en relation som tagit ett tag att kultivera, den mellan mig och kräftorna alltså. Jag var ett ganska kräset barn, ganska är kanske en underdrift och vissa skulle kanske säga att jag fortfarande är kräsen. Jag skulle säga emot, för att, jag äter ju faktiskt kräftor nu, på riktigt. Men i alla fall, när jag var liten tyckte jag att kräftor luktade illa, människor sörplade överallt på de stackars små försvarslösa krabaterna och jag hade en fix idé om att de kanske kunde börja leva när som helst. Dessutom smakade de inte så gott.

Efter hand som jag blev äldre så lärde jag mig att ibland uppskatta kräftor, på smörgåstårtor till exempel. Smörgåstårtan kan för övrigt vara Guds gåva till människan. Vitt onyttigt bröd, majonnäs, lax, gojs, ägg, FANtastiskt. Tycker jag nu som vuxen. Jag har hört att jag som barn hade perioder, åt typ bara gröna ärter ett tag (kan inte äta det numera, vedervärdigt), jag tryckte i mig gravad lax under en period, det kan jag trycka ner nu också men det är inte det godaste jag vet.

Kräftor, jo, när jag blev typ 25 så började jag äta kräftor om någon annan skalade, folk sörplar fortfarande på alla möjliga ställen på kräftan, knäcker och biter sönder skal, suger ut kräftsmör (misstänker starkt att det inte är smör, kräftor kärnar inte smör innanför bröstkorgen liksom). Men jag kunde äta själva kräftstjärten, om jag doppade den i en massa aioli.

Denna sommaren har jag vid två tillfällen själv skalat kräftor och ätit dem, med en mera moderat mängd aioli. Jag sitter inte och sörplar kräftan i alla möjliga vinklar, jag känner inte kräftan tillräckligt väl för det. Jag kan på sin höjd knäcka ena klon lite och hoppas på att få ut kloköttet. Jag tar bort ”smöret” för nä, ni lurar inte mig, det är något annat, det är något äckligt. Tror jag fortfarande att kräftan kommer börja leva? Nä, jag är ju vuxen nu (klart jag tror att kräftan kommer börja leva, svinäckligt). Och visst är det lite barbariskt. Men ändå lite gott.

Så kräsenheten är något som följt mig länge. Vänner, familj och bekanta pratar om fina restauranger och hur gott det är med ramslök eller ostron (kallsup) eller sådär och jag bara; ”Men är det något fel på potatis och burkskinka?”.

En kär vän till mig var nyligen på en mycket fin restaurang, en sådan där som typ alla normala människor hade älskat att gå till och skickade bilder…

<— Jag bara undrar, vem äter päronglass med champinjoner?
                                                                 Medan det här ser ut lite som att man lagt en blomma på sin snorloska —>

Naturligtvis är det så att det här antagligen smakade himmelskt och vilken annan normal människa som möjligt skulle älska det! Men, jag är nog fortfarande lite kräsen kanske, men bara lite. Jag tycker om saker. Burkskinka är faktiskt grymt underskattat.

Demonstrationer i vår tid

Jag ska börja med att säga att jag mår sådär. Är inte helt på topp och börjar känna mig mer sliten för varje dag. Men, det finns många ljuspunkter runt omkring mig och allt blir ju alltid bra till slut sägs det. Jag misstänker att dessa positiva människor inte sett t.ex. The Mist. Filmen från 2007 med Thomas Jane, Marcia Gay Harden och Lauren Holden bland annat. Baserat på bok av Stephen King. Jag önskar jag hade läst boken, men alltså slutet av den filmen är så sjukt typiskt för livet känns det som. Kan komma en spoiler nu (har sett att den ska filmas om) men alltså, man offrar sig, skjuter alla andra för att själv möta det hemska. Och då, är allt bara över. Ja, precis den känslan.

On another note. Idag gick jag i stan. Det var soligt men ganska kallt och jag haltade framåt på mina åttioårsben. Egentligen går nog de flesta åttioåringar bättre, men strunt samma. Jag gick där och såg en person som filmade typ fem-sex andra personer som demonstrerade utanför en butik. Det var en av de större butikskedjorna, den dyra av dem. De hade skyltar och ”skrek” någon ramsa lite halvhjärtat. ”Skrek” var kanske en viss överdrift eftersom jag var typ 30 meter ifrån och hörde inte vad de sa och än så länge är det inga större fel på min hörsel i alla fall.

De blev färdiga med filmandet när jag var ungefär 10 meter ifrån och jag fick då bevittna en sak som kändes märklig. De samlades i en ring för att titta på filmklippet och skrattade och roades. Och jag funderade lite över varför man demonstrerar, är det för att man SKA vara emot något och visa att man är det. Eller borde det handla om riktigt allvar där man inte står och beundrar sina rams-skills i en ring?

Bara en reflektion från en möjligen ovanligt bitter Therese idag. Men så är det ju röv-tisdag. Dagen där veckan börjat men ändå inte kommit igång…

Jojo

Jag har aldrig varit smalsmal. Jag har alltid varit liksom lite lagom, förr i alla fall. I dag är jag lite mer än lagom kan man säga för att uttrycka det lite PK.

Men jag var rätt nöjd med mig själv i gymnasiet, tyckte kanske att jag kunde vara lite smalare och lite mer tränad men det var inget som var jobbigt.

Sen flyttade jag hemifrån, till en annan stad, misstrivdes något enormt och gick upp en hel massa i vikt. När vågen visade 105 kilo och jag såg bilder där mitt ansikte var som en fotboll så insåg jag att något måste göras. Fast det var inget aktivt från min sida som gjordes.
Jag hade flyttat till Malmö, köpt en lägenhet men separerade ganska så snart och blev själv i lägenheten. Det är rätt jobbigt att lyckas försörja sig på en deltidslön och ta över lån på en halv miljon. Men, jag gick till och från jobbet och hade inte råd att köpa så mycket mat (efter att jag handlat ändlösa mängder med Power King) så jag gick ner i vikt. Mycket.

På tre månader gick jag ner 25-30 kilo och var jätteglad. Kanske inte världens mest hälsosamma viktnedgång men det redde sig väldigt bra med både hud och hälsa.
Jag började träna, det var badminton, innebandy och styrketräning förutom det att jag gick eller cyklade flera kilometer om dagen och den dagen jag kom i ett par jeans som jag länge trånat efter på Vero Moda, det var kanske möjligen den bästa dagen i mitt liv, ditintills.

Vad hände sedan? Ja, bra fråga, jag bytte jobb, rörde mig inte alls lika mycket, hade inte möjlighet att träna de tider längre och letade inte upp nya tider att träna på, åkte mer bil och ja… Åt mer. Framför allt drack mer läsk.

Jag blev återigen överviktig, trots att jag varit så nära att bli riktigt riktigt nöjd med min kropp.

Nu är jag sjukt missnöjd, men det är inget jag direkt tänker på. Det är mer att allt är jobbigt, allt är sjukt jobbigt när man går och bär på extrakilon. Knäna gör ont, ryggen gör ont, fötterna gör ont och det gör ont i hjärtat, främst för att man låtit det gå så långt igen. Men vad gör man? Hur lätt är det egentligen att vända?

Idag påbörjade jag en detox/diet-kur som jag hoppas ska ge mig den första boost jag behöver för att ta mig själv i kragen. Jag ska ta min hälsa på största möjliga allvar, för utan min hälsa så kan jag ju inte göra allt det jag vill här i livet. Det är dags att ta det på allvar, man är ju inte tjugo längre… Även om jag inte fick byta in min Triss-lott häromveckan eftersom jag inte hade mitt leg med mig.

Naturligtvis gör jag detta tillsammans med frugan, superpepp på den!

Höst

Det blåser, det regnar, löven faller och kylan drar in.

Usch så hemskt kanske en del tycker, men nä, inte jag. jag gillar mörkret. Jag tycker det är mysigt när det mörknar tidigt och att det inte är skinande sol när man går upp halv fem på morgonen. Jag kan lite uppskatta att själv få välja om jag ska tända lampan eller inte när jag går upp på morgonen.

Och sen kvällarna, med tända ljus inomhus och vajande gatulyktor utanför. Det är riktigt mysigt, det är då jag ska krypa upp i soffan med papper och penna (iPad och tangentbord) och skriva min stora roman. Eller läsa alla de där böckerna som jag alltid velat. Vad gör man istället? Det kan jag sammanfatta i ett bindestrecksord… TV-SERIER!!!

I slutet på sommaren så hade vi inte sett säsong 5 på Glee, vi var fortfarande fast på första avsnittet av säsong 5 på True Blood och på Netflix fanns bara upp till och med säsong 7 av How I met your mother.

På en och en halv vecka har vi plöjt säsong 5, 6 OCH 7 av True Blood. Säsong 5 av Glee och säsong 8 av How I met your mother (ska det dröja ett år till innan sista säsongen kommer ut på Netflix så kommer jag bli kinkig). Detta är mer serier än vad vi sett på ett halvår innan. Nu ska vi börja på säsong 3 av Walking Dead (ja vi är lite sena…) och sen är vi också sugna på Penny Dreadful OCH True Detective (det är nog bara vi i hela världen som INTE sett den än). Dessutom kommer Dragon Age Inquisition ut den 20 november så ni förstår ju själva att det är busy busy busy här hemma, möjligen doin’ nothing att all som Ace Wilder sjöng men tv-serier är ej att förakta. Mycket inspiration och stoff kan samlas från dessa.

SPOILERALERT HÄR NEDAN. HAR NI MOT FÖRMODAN INTE SETT SISTA SÄSONGEN AV TRUE BLOOD SÅ LÄS INTE MER…

Så, alltså, jag blev besviken som satan. Det var lite ett Disney-ending men ändå inte. Hela sista säsongen var lite dryg men jag har förvisso tyckt att den tappat ända sedan säsong 3 tror jag det var, när den där konstiga varelsen som fick alla att ha sex hela tiden dök upp. Det var kanske en vag beskrivning eftersom serien lite går ut på att alla har väldigt mycket sex i alla möjliga och löjliga situationer. Allt som allt så ger jag serien som helhet 4 av 5 och jag måste säga att Sookie och Pam är de två karaktärer som verkligen gör serien fantastisk.

Orkanen

20130828-083152.jpg

Detta ser ut som en vanlig skylt, en vanlig bil och en vanlig dag. Det var det också. Jag var lite nervös inför min första dag på skolan. Kändes lite som när jag skulle börja ettan förutom den lilla detaljen att jag var mindre nervös när jag var sju år gammal.
Men det gick bra och efter detta blir det bara enklare och enklare. Även om första kursen var rätt tuff så vet jag att det kommer att gå bra. Jag är grymt taggad!

Sen flyttar vi ju också. Fick nycklarna igår och började genast flytta lite lådor. Träningsvärk idag. Otroligt bra vibbar i nya lägenheten. Förutom några spindlar.. Vilket för mig tillbaka till bilden. Ingen som märker något konstigt? Titta vid den blå och vita stolpen (till skylten). Lite snett ner till vänster vid plattskarven. Det ser ut som att där ligger skräp eller hur?

Men NEJ, det gör det INTE!

20130828-083746.jpg

Jag vet inte om ni ser på den dåliga upplösningen men det var alltså en SPINDEL!!!!! Det var helt klart den största spindeln jag någonsin sett, utanför ett terrarium. Jag såg när den sprang ute på gatan, flera meter ifrån mig. Ni kanske tror att jag överdriver (som vanligt när det gäller spindlar) men I kid you not, den var HUGE!!

Det jobbiga var att jag stod och lutade mig mot en skylt, jag hade sett lite spindelnät så jag kollade lite innan jag lutade mig. Sen, mindre än en halv meter ifrån mig, ser jag denna monstruösa varelse. Jag börjar naturligtvis skaka på huvet och slå med armarna eftersom jag direkt tror att det sitter en likadan på mig. Men nej, det finns inga andra som denna.

Jag kanske träffar honom eller henne igen en dag, en sen kväll när jag ska hem från skolan kanske. Han kanske hämnas för att han hamnade i bloggen. Han kanske ville förbli inkognito. Men då är mitt tips att inte springa ute in broad daylight!!!!! Seriöst!!!

Nu, jobb.

Veckan med stort V

Då sitter man här i sängen (eftersom soffan är kastad pga av kissekatter) och hela lägenheten är nedpackad. I princip hela lägenheten i alla fall. Det jag tänker mycket på just nu är 1, är det ens lönt att koppla in PS3an snyggt och ordentligt, och 2, hade vi verkligen inte mer grejer än så här?

Svaret på fråga ett är rätt lätt. Njä. PS4an kommer den 29 november och då släpps även två av de spelen jag går och väntar sådär lidelsefullt på. Watch_dogs och Assassins creed – Black Flag. Innan dess kommer Diablo III, Beyond – Two Souls och naturligtvis GTA V. Utöver detta så ska jag iväg på upprop på tisdag och därefter börjar en ganska så intensiv kurs (ser det ut som på schemat). Hur ska jag få detta att gå ihop? Koffeintabletter? Jag får helt enkelt portionera ut allting i halvtimmespass.

Svaret på fråga två. Nej. Vi har verkligen inte så mycket grejer och framför allt inte efter att katterna kissade ner soffan på grund av dörr och extremt baksug av ventilationen. Vi har också bara en fåtölj av två kvar. Med andra ord så blev det plötsligt mycket mindre att flytta eftersom soffan var väldigt stor och otymplig. Jag vill verkligen flytta. Jag vill däremot inte veta hur jag mår efter första veckan av cyklande. Jag återkommer med vilken sträcka jag ska avverka och vilken tid jag gör detta på. Kanske jag till och med kan åstadkomma en medelhastighet, förutsatt att den dåliga batteritiden i iPhonen inte gör att den dör innan jag hinner hem igen.

Så skola, jobb, tvspel, skrivande, läsande och socialiserande (och glöm inte katterna) kommer att hålla igång mig fram till jul då jag kommer att hamna i en tredagars-matkoma för att sedan sätta igång med tvspel, pluggande, jobbande och ja allt det där igen.

Och just det, jag har fått en utmaning, gällande mitt skrivande. Det går ok, det kunde gått bättre men även mycket sämre och jag har en liten stund till på mig. Självkritiken måste ta ett steg tillbaka för att jag ska kunna blomstra från en liten blyertssudde-puppa till en fin bläckjagtrorpåmigsjälv-fjäril.

Och jag instagrammar lite, börjar bekanta mig med detta nya fenomen. Mycket på gång…

Veckan med stort V

Då sitter man här i sängen (eftersom soffan är kastad pga av kissekatter) och hela lägenheten är nedpackad. I princip hela lägenheten i alla fall. Det jag tänker mycket på just nu är 1, är det ens lönt att koppla in PS3an snyggt och ordentligt, och 2, hade vi verkligen inte mer grejer än så här?

Svaret på fråga ett är rätt lätt. Njä. PS4an kommer den 29 november och då släpps även två av de spelen jag går och väntar sådär lidelsefullt på. Watch_dogs och Assassins creed – Black Flag. Innan dess kommer Diablo III, Beyond – Two Souls och naturligtvis GTA V. Utöver detta så ska jag iväg på upprop på tisdag och därefter börjar en ganska så intensiv kurs (ser det ut som på schemat). Hur ska jag få detta att gå ihop? Koffeintabletter? Jag får helt enkelt portionera ut allting i halvtimmespass.

Svaret på fråga två. Nej. Vi har verkligen inte så mycket grejer och framför allt inte efter att katterna kissade ner soffan på grund av dörr och extremt baksug av ventilationen. Vi har också bara en fåtölj av två kvar. Med andra ord så blev det plötsligt mycket mindre att flytta eftersom soffan var väldigt stor och otymplig. Jag vill verkligen flytta. Jag vill däremot inte veta hur jag mår efter första veckan av cyklande. Jag återkommer med vilken sträcka jag ska avverka och vilken tid jag gör detta på. Kanske jag till och med kan åstadkomma en medelhastighet, förutsatt att den dåliga batteritiden i iPhonen inte gör att den dör innan jag hinner hem igen.

Så skola, jobb, tvspel, skrivande, läsande och socialiserande (och glöm inte katterna) kommer att hålla igång mig fram till jul då jag kommer att hamna i en tredagars-matkoma för att sedan sätta igång med tvspel, pluggande, jobbande och ja allt det där igen.

Och just det, jag har fått en utmaning, gällande mitt skrivande. Det går ok, det kunde gått bättre men även mycket sämre och jag har en liten stund till på mig. Självkritiken måste ta ett steg tillbaka för att jag ska kunna blomstra från en liten blyertssudde-puppa till en fin bläckjagtrorpåmigsjälv-fjäril.

Och jag instagrammar lite, börjar bekanta mig med detta nya fenomen. Mycket på gång…

Camping – Dag harinteriktigtkoll

Det har varit en riktigt fin dag. Det har regnat minimalt och det har varit mycket sol. Kvällen var kall men fantastisk.. Med andra ord har det ljusnat för camparna.. Men jag tänkte istället prata om en film som vi såg innan vi åkte hit som jag vill rekommendera.

”Silver Linings Playbook” (Du gör mig galen)
Pat (Bradley Cooper) är en lärare som är på psyk efter att ha misshandlat en kollega som hade en affär med hans fru. Han är bipolär och besatt av tanken att bli en bättre och mer balanserad människa för att få tillbaka sin fru. Han träffar Tiffany (Jennifer Lawrence) som också verkar lite bipolär. Hon fick sparken från sitt jobb efter att hon haft sex med alla där. Hennes egna ord var att hon var riktigt deprimerad efter att hennes man dog.
Tiffany och Pat gör en överenskommelse. Tiffany ska överlämna ett brev från Pat till hans fru om Pat ställer upp i en danstävling tillsammans med Tiffany.

Bradley Cooper, en skådespelare som jag inte tyckt om eftersom filmer som Baksmällan är ungefär lika nödvändiga som en hemorrojd. I Silver Linings Playbook är han genialisk! Verkligen. Lägg till en fantastisk Jennifer Lawrence, en skådespelerska som jag tror och hoppas att vi kommer att få se mycket mer av!

Filmen pendlar mellan att få en att gråta till att skratta på en halv sekund och samtidigt går det fram ett otroligt fint budskap, rakt in i hjärtat. Det handlar inte riktigt om en kärlekshistoria och ändå blir det en otroligt vacker sådan.

Jag älskade denna film och ger den fem regnbågar av fem möjliga!!
🌈🌈🌈🌈🌈

Camping – Dag 2

Så, vi är inne på andra dagen av vår camping och det är fortfarande mysigt. Det bästa är fortfarande att tältet blir testat mot både vind och vatten.

Men idag ska det handla om en present jag fick från en vän.

Ett A5 spiralblock. Det var väl inget speciellt tänker ni. Men detta block kan vara den bästa uppfinningen någonsin!! NÅGONSIN!! Jag har alltid varit så att jag får väldigt mycket inspiration av att skriva för hand. Framför allt när man gör tidslinjer eller ritar upp en karaktär. Det här blocket är ett rutat papper. Man skriver eller ritar på det. Sen har man en app i mobilen eller paddan som man fotograferar sidan med och vips har man en pdf!! Perfekt!!!! Detta betyder att det jobbet jag kommer göra med karaktärerna till min roman kan man få in som en bild/pdf i Scrivener (som jag älskar). Detta är riktigt fantastiskt för min del. Tänker även sen till när högskolan börjar och man gör anteckningar. PERFEKT!!

Under veckan kommer en demonstration. Appen heter Whitelines link och det gör även blocket. Finns bland annat på Akademibokhandeln! Jag säger bara en sak, tack Björn!!

Skilsmässa

20130811-212423.jpg

Så här ser livet ut för mig och min underbara fru i en vecka framöver. Det ser idylliskt ut, sådär i solen. Fridfullt? Underbart mysigt? Ja, allt det där och lite till är det också. Men….

När vi skulle sätta upp det satans tälthelvetet underbart fina tältet så regnade det, mullrade lite en bit bort och det blåste nästan storm. Det blev nästan skilsmässa, självmord och katastrof men efter en värmande dusch och en god pizza sitter vi nu och njuter i tältet. Solen lyser lite genom tältduken och vi längtar lite efter att bara få slänga oss på luftmadrassen och sova.

Jag börjar däremot även tänka katastroftankar, vad händer om det börjar blåsa ännu mer? Vad händer om pinnarna släpper, tältet flyger iväg. Det kanske flyger iväg till en parallell värld. En fantastisk värld gjord av choklad och skratt. En värld där människor bryr sig om varandra, där det inte finns hat eller krig och där läsken flödar ur kranarna. Redan blandad cola och apelsinläsk.

Sen kom jag på att det ska vara en fantastisk vind som lyfter det tältet med all utrustning i, och ja, med oss två. Så jag kommer nog vakna i Gränna imorgon igen, förhoppningsvis är det uppehåll.. Kanske lite sol. Mysigt kommer det vara i alla fall!