Framtiden är här

Och det är ju egentligen sant för varje sekund som går. Det förflutna är ju för tio sekunder sedan och framtiden är om tio sekunder, 9, 8, 7, 6…

Vad är egentligen tid?

Och nu är den framtiden vi räknade ner till en del av det förflutna. Vad gjorde vi med de värdefulla sekunderna? Vi satt här, jag skrev något i nuet något som du i framtiden kommer att läsa, men då kommer du vara i nuet medan jag är kvar i det förflutna. Ni inser ju själva att det här är en fantastisk grej att göra film på, tid alltså.

Det har gjorts många gånger, en av favoriterna är ändå Tillbaka till framtiden. Sen finns det mer invecklade, ofta är Tom Cruise med, eller var det bara i den med Emily Blunt?

Ni ser själva, filmer gjorda i det förflutna som vi ser på i nuet som andra kommer se i framtiden. Ett medium som egentligen är utanför konceptet av tid eftersom vi kan se det närsomhelst.

Framtiden brukar innebära fräsig teknik, baktatankar till exempel, helande bad som man släpper ner en skadad människa i, det kan man se i Star Wars. Svävande farkoster som finns i de flesta framtidsskildringar.

I verkligheten går hela tiden tekniken framåt och vi kan göra mer och mer avancerade operationer, analyser och hjälpmedel.

Det finns även en hel del onödig teknik, som dock är extremt roande.

Jag lämnar er med dessa tidstankar och en bild av mitt alter ego. Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att jag gjort en del videos med min nya telefon, men för tillfället får ni nöja er med stillbild av mitt fantastiska smajl på en enhörning!

Fredagkväll = röjarkväll

Jag kommer ihåg en tid av mitt liv då fredagar bestod av att dricka enorma mängder, hög musik, mycket folk, svettiga kroppar, flirtar och ragg. Direkt efter jobbet så var det snabbt hem, duscha, fixa sig och sen antingen hålla förfesten själv eller gå hem till en kompis. Sen var det fullt ös fram till 4-5 på morgonen då man möjligen inte gick hem ensam. Jag kommer ihåg det som att det var igår.

Nu för tiden handlar fredagar om att försöka flexa it tidigare från jobb, ibland går det. Sen är det att komma hem så snart som möjligt, försöka laga någon sorts middag som är värdig att kallas fredagsmiddag, till exempel mikropizza. Innan mikropizzan åker in i ugnen så har man en vision av att städa lite efter att man ätit, kanske sätta sig på träningscykeln, kanske blogga lite, och sedan unna sig en film eller så.

Verkligheten? Mikropizzan åker in, den är lite frusen i mitten men man är hungrig så det gör inte så mycket. Man slänger påsen från pizzan, i vasken. Släcker lampan över diskbänken och går in och sätter sig. Man tänker att ”jag gör det i morgon” sen sätter man igång en film och ser fram emot att njuta av en mysig fredagskväll. Tre timmar senare vaknar man, inser att man somnade femton minuter in i filmen och går upp och lägger sig istället.

Nu kommer jag ihåg varför det första scenariot kändes som att det var igår, det var från en film jag såg, om en person som festade på fredagar. Jag har nog alltid varit lite mer för mys…

Denna fredagen har egentligen varit jättebra, jobba hemifrån, stämplade ut och tog en sväng i jacuzzin för ryggens skull, åt fantastisk mat som frun lagade och nu ska jag titta på en av mina favoritfilmer – Fingersmith.

Så jag slår ett slag för mysfredagen, man är för trött efter jobb för att göra något, det är jobbigt att ha på sig andra byxor än mysbyxor och film är klart underskattat.

Livet på landet – del 4

Det går långt mellan gångerna men ärligt talat så händer det mycket mer på landet än inne i stan. Eller jag tycker det, det beror kanske på vad man menar med att det händer saker. Igår spenderade jag femton minuter med att titta på de vita hjortarna som käkade ute på fältet. Det kanske inte andra anser är så händelserikt men jag tycker att det är high life. 

Vi har också känt på hur det är att vara utan vatten och därmed myntat ett nytt ordspråk; ”Vattnet ur grannens brunn är alltid godare”. Det är ju sårbart att vara utan vatten, man tänker att man ska göra något så kommer man på att man måste ha vatten för att göra det. Vattenkrig till exempel. Andra mer nödvändiga saker som att duscha kräver också vatten och det har inte riktigt varit tillräckligt varmt för att duscha i regnet, eller allt är ju relativt, man hade nog till slut stått därute med sin duschkräm och gjort sitt bästa om det hade varit så. Vi hämtade vatten från grannen och kunde då i alla fall göra sådana saker som man känner är ganska nödvändiga, spola i toaletten t.ex., tvätta händerna. Vi har fortfarande inte haft vattenkrig, men det känns överdådigt.

För att avsluta serien om livet på landet, för tillfället, så kan man ju säga att livet på landet är kallt, det är ganska lerigt men det är också helt underbart. Det är lugnt och skönt, man får sin dagliga dos av ankor och höns (något jag tror att alla människor mår bra av), katterna är glada, vi är glada och när man kommer hem så känns det som att man verkligen kommer HEM. Jag trodde att det skulle vara mer motstånd från mitt inre angående mörkret (är ju infernaliskt mörkrädd), angående avstånden. Men nä, det här passar mig bra och jag verkar knappt vara mörkrädd längre heller. 

Så, än så länge leder landet, trots vattenavbrott. Idag blir det gille (kanske överdriver jag lite nu igen), sen vem vet, kvällen kanske avslutas med ett dopp i bubbelpoolen.

Livet på landet – del 3

Jag vet egentligen inte om detta handlar så mycket om livet på landet men det kommer handla om Egypten, tomater och öron. Mm, den blandningen är ju kanske inte det vanligaste.

Så Egypten. Det nya Assassin’s Creed är släppt, det har titeln Origins och som titeln syftar på så handlar det om ursprunget. Det kan ju vara så dags efter 10 spel. Jag tänker tillbaka lite på det första Assassin’s creed som på sin tid var ett fantastiskt vackert spel, om än svårmanövrerat. Det var inte ofta Altaïr hoppade som man ville och ofta resulterade det i att det blev stört omöjligt att smyga på sina offer. Men det har hänt mycket under tio år och tio spel. Mekaniken har absolut förbättrats, och i detta spelet har Bayek inte hoppat fel en enda gång. Eller jo, det är alldeles för lätt att bara hoppa rakt ut i ingenting, jag tyckte bättre om när det fanns någon slags spärr så man inte gjorde random leaps of death. 

Det som alltid tilltalat mig med spelserien är att man även lär sig mycket om historia, kanske inte om lönnmördare och tempelherrar (om det inte är så att man tror på detta), men om den värld man befinner sig i. Alltså den kunskap jag har om renässansens Italien, koloniseringen av Amerika, industrierna och England på 1800-talet och nu egyptisk mytologi har jag ju lärt mig från denna spelserien (nja), men det finns mycket information om man pallar läsa.

I de första spelen var det mycket fokus på historien utanför Animus (maskinen som låter en person gå tillbaka i tiden och leva en avlägsen släktings minnen). Desmond Miles skulle kämpa sig genom Abstergos nät av agenter för att till slut offra sig för mänskligheten. Efter Desmonds offrande så blev det lite tunt med historien utanför Animus. I detta spelet har jag bara varit utanför Animus en gång än så länge men upptäckte att det verkar som att man gått tillbaka till denna sidohistoria, och att man gjort det på ett bra sätt. Än så länge har jag fått för mig att man är på fel sida däremot, men det kanske kommer ändras till slut? Vem vet.

Spelet är som vanligt fantastiskt vackert och är helt klart stordrivet och inte alls lika upprepande som det kunnat te sig i tidigare spel. Ett litet minus för kamelens springande, det bara kan inte se ut på det sättet i verkligheten. Ska bli intressant att se hur detta slutar.

Livet på landet gör att jag vill göra en massa egna saker, just nu gör jag egna soltorkade tomater, förvisso är det inte första gången. Men jag kommer på när jag sitter här att jag egentligen inte är så glad för tomater, eller liksom gillar doften av varma tomater och att det tar lång tid att ugnstermometer tomater. De har inte ens fått tillstymmelse till uttorkningstendenser.

Sist men inte minst, när jag nu bor i hus med trappa så kan man ibland upptäcka saker, jag kommer att avsluta med en bild. Jag kommer inte att kommentera den, men det är egentligen ett under att jag inte blev mer retad som barn än vad jag blev… ETT UNDER!


Jag vill bara säga EN sak. Bilden är inte manipulerad, det är mitt huvud, upplyst av spotlights, bakifrån. Det är INTE en smickrande bild. 

Livet på landet – del 2

Jag har inte varit så bra på att uppdatera bloggen (som vanligt), men jag har en god ursäkt. Jag har inte haft tid. Eller nej, där ljög jag. Jag har inte haft något att berätta. Eller jo, det har jag ju haft.

Jag förstår ju att ni alla trodde att den där spindeln hade käkat upp mig, och det var inte för lack of trying liksom, men jag vann den kampen. Nu är det istället två stora spindlar som hänger uppe i hörnet på toaletten, men vi tog ett snack. Jag försökte förklara att så länge de håller sig där uppe så har jag inga problem. De gjorde det sedan väldigt tydligt att det inte är jag som bestämmer detta. Så, jag har slutat gå på toa helt enkelt, det är kanske inte den mest optimala lösningen, men, nej, det finns inte mer att tillägga.

Denna helgen har varit händelserik. Det har varit inflyttningsfest med quiz, som tydligen var för svårt. Personligen tyckte jag att det var alldeles för lätt, men så kan det ju vara. Kaffemaskinen har gått på helvarv med bjudebönorna. 

Men det är avslutningen som jag vill prata om, avslutningen gott folk. Jag börjar med en bild.

Jag funderar först och främst på att starta brevkurser för folk som vill lära sig teckna, jag tycker själv att jag har utvecklats mycket genom åren och skulle kunna tänka mig att göra en karriär inom teckningskurser. Är det någon som är intresserad så hör bara av er.

För det andra så undrar jag varför det ser ut som att en av personerna försöker dränka en av de andra personerna? Och då tänker ni personer? Dränka? Var är människorna och vattnet i den bilden. Då skulle jag säga att ni inte förstår er på abstrakt konst och att jag faktiskt har teckningskurser och är väldigt framgångsrik inom detta fält.

Vad bilden handlar om är kvällen. Efter en superb söndagsmiddag (med efterrätt!) så var det dags för ett gemensamt dopp i jacuzzin. Så, dimman rullar in över fältet, man sjunker ner i 38-gradigt vatten och njuter av konversation under skymningen. En stund senare var jag helt själv i jacuzzin, jag tror inte att det var något jag sade utan bara att det var dags att påbörja kvällningen. Men jag satt där i alla fall och lutade mig tillbaka, tittade mot stjärnorna och såg ett stjärnfall, jag tänkte då att jag har hittat rätt plats på jorden att bo på.

Så del 2 innehåller inga skräckscenarion, inga attackerande spindlar, utan bara en stor och djup suck över hur skönt livet är just nu.

Livet på landet – del 1

Som ni förstår kommer detta att bli en följetong. Idag mår själen bra, vi kunde laga mat i köket. Vi har packat upp den sista lådan. Tv + Playstation + hemmabio är inkopplat. Livet känns med andra ord ganska så bra, det är inte mycket som är kvar att fixa med och man ser ett hem komma fram ur röran.

Just precis var jag ute och snackade med ankorna, jag bad om ursäkt för att jag var med och avslutade livet för några av deras vänner. Jag bad om ursäkt för det som komma skall för de som är kvar, men det gjorde jag tyst för mig själv, eftersom jag inte ville att de skulle bekymra sig med detta redan.

Med andra ord så har jag, denna betongunge, anpassat mig väl till livet på landet.

Det hände dock en incident tidigare idag. Här är en del flugor i huset, det är ju på landet, och ingen är gladare för detta än katterna.

Så jag satt på dass (det är en helt naturlig grej) och spelade Angry Birds 2. Plötsligt känner jag en fluga på armen och skakar till med armen, den flyttar sig inte så jag skakar till en gång till. En gång till. En gång till.

Det var ingen fluga.

Det var en….. SPINDEL. Den hängde i en äcklig jävla tråd och dinglade ner i urringningen.

Det kom liksom kiss över hela golvet. Jag slängde av mig alla kläder och sa ett tack till högre makter för att jag inte tappade ner telefonen i toalettstolen.

Nedan följer en skalenlig bild på spindeln, med min hand som jämförelse.

Käftarna kom tyvärr inte med på bilden eftersom mina konstnärskunskaper inte höll hela vägen…

Att flytta med katter

Vi har flyttat. Till ett ställe far far away. Faaaar away från all civilisation. Och det är ju en fantastisk känsla att bara gå rakt ut i en hönsskit och njuta av solen i sin lounge. Med en kopp kaffe till exempel eller något annat med koffein i.

Man tänker att man flyttar till landet och katterna kommer älska det. Att katterna kommer vilja rusa ut och antingen springa upp i ett träd, jaga ankorna eller i värsta fall äta ankorna. Men istället satt Maine Coonen (frugans katt) och skakade i ett hörn i ett dygn.

Bengalen däremot (min katt) har sprungit runt och skrikit i två dygn. Typ som för att berätta att vi har flyttat, att här är alla grejer och att det är för stökigt. Jo, tack, vi jobbar på det din late kattdrul!

Så, just nu längtar jag mest efter ordning. Självbevarelsedriften har gjort att det sista jag ska fixa med är hemmabiosystemet och då ska jag avnjuta en tv-spelskväll utan dess like!

Ramblings on a sunday

Det finns en uppsjö av oskrivna regler i vårt samhälle och beroende av vilka olika konstellationer man umgås i. Hemma hos mig i vårt hem har vi en oskriven regel att jag vet bäst.

Med det vill jag säga att det finns bra och dåliga oskrivna regler.

I samhället finns många skrivna regler som folk struntar i, typ att man kan faktiskt hålla upp dörren för den som kommer efter dig. Man kan faktiskt säga hej till en okänd människa om ögonkontakt uppstår. Civilkurage verkar också falla under kategorin, ”oskrivna regler vi struntar i”.

Det finns oskrivna regler på arbetsplatser. Typ om man sitter på toa och märker att någon går in på toaletten bredvid så är det common courtesy att antingen signalera ”Jag är på väg att gå ut”, genom att dra i pappret och spola. Den oskrivna regeln är då att man väntar på att detta utförs för att undvika att man öppnar dörrarna samtidigt. People, just follow the rules.

För övrigt är det söndag innan flytt här hemma. TV och TV-spel är nedpackat. Böckerna är nedpackade. Blocken är nedpackade. Juvelerna är nedpackade. Katterna är packade.

Det innebär lite dötid så här på kvällskvisten…….

Ja, jag brukar prata med Siri ibland. Hon kan vara ganska användbar. Eller egentligen mest ett tidsfördriv för min del. Sorry Siri, I’m married.

Från nörderi till husfrueri

Visst är det fantastiskt att man kan vara den man vill. Att man kan utforska många olika delar av ens själ och personlighet. Inom gränsen för lagen, vett och etikett också vidare. Inte alla har det så, ni som kan, ta till vara på möjligheten. Tänk inte så mycket, bara va’.

Så, jag har utforskat lite olika delar av mig själv idag. Min barnsliga sida har jag utforskat genom en bok. Typ rollspel för en. Man gör en karaktär, läser boken och hoppar mellan olika avsnitt och ”spelar” historien. För er lite yngre så typ som ett tv-spel som man läser. Helt ofattbart. När jag var liten så hade min bror en sådan ”spelasjälvrollspels-bok”, jag tror att man var en ninja i den storyn. Tyckte att det var skitroligt. Återkommer med om detta var lika roligt.

Jag har utforskat min vetgiriga sida genom att plugga japanska. Duolingo har äntligen lagt till detta språk och jag har suttit som klistrad sen i torsdags.

Jag har utforskat min husfruliga (???) sida genom att göra pizzarullar, plättar och hamburgare. Det är väl inte så jäkla svårt tänker ni kanske, MEN, jag gör deg och tomatsås från grunden people, från GRUNDEN!!

Jag har även utforskat ställen som Novigrad, Velen, Skellige och besegrat troll, gargoyler, chorts, fiends och spelat lite kort, när jag ägnat mig åt mina vanliga bördiga sysslor som tv-spelande.

Och städat. Det är endast tråkigt, ingen sida av mig anser det vara roligt. Men det är nödvändigt.

Så, har jag skrivit idag då, är det kanske någon som undrar? Förutom denna texten så har jag inte skrivit alls, på en vecka, bedrövligt.

Så tipsen idag är, bokserie-Ensamma vargen, tv-spel-Witcher 3, pizzarulle och sist men inte minst appen Duolingo, om du vill lära dig språk. Jag tycker att den är sjukt bra, bra repetitionsövningar, bra uppbyggnad i att lära sig nytt språk.

Den som väntar på något gott…

Det här inlägget är till er som väntat och väntat och väntat och väntat och väntat och väntat sen jag skrev mitt förra inlägg, för att få ett svar på frågan, vad googlade egentligen Therese? Vad var det hon vill bli?

Ibland drömmer jag mig bort till mina barndoms drömmar, då jag ville bli veterinär. Idag har jag många gånger önskat att jag kanske lagt ner lite mer tid på mina studier, eller kanske tid överhuvudtaget, öppnat en bok NÅGON gång. Då hade jag kanske suttit här och varit veterinär. Tjänat mer, varit lyckligare och fått träffa djur hela dagarna istället för människor. Inte för att jag inte tycker om att träffa människor (hmm) men jag känner mig mer bekväm med djur, de dömer inte så mycket och de är ärliga. 

I alla fall, det jag googlade var, hur blir man djursjukvårdare. Det kändes som att det tar kortare tid än veterinär.. 

Saker man kollar upp när man sitter och filosoferar helt enkelt.